Ny behandling - ny cytostatika - nya biverkningar och nya erfarenheter!

Ett dygn sedan senaste behandlingen och jag känner mig vid hyfsat gott mod. Vis från förra gången vågar jag inte ta ut något i förskott, men gläds åt att dagen idag har varit mycket bättre än någonsin tidigare. Kanske svänger det imorgon, men det tar jag då.

Igår fick jag alltså byta preparat vilket är anledningen till att jag inte mår lika illa nu. Den här cytostatikan har däremot andra biverkningar, såsom väldigt kraftig muskelvärk, risk för tappade naglar, klåda, helt förändrade smaklökar (ingenting smakar någonting, eller bara illa!) och lite annat. För att förhindra att naglarana ryker fick jag sitta med händerna i isbad under behandingen - i en timmas tid!! Föreställ er att det är -15 grader ute och du ska snöra på 15 barn skridskor. Ungefär så kändes mina fingar. Och när det började bli lite uthärdligt, när isen smälte, så fick jag genast ny, kall is till fingrarna. Nåja, hellre det än att tappa naglarna. Det är rätt fiffigt tänker jag, att någon har kommit på att om man kyler fingrarna så kommer blodet att dra sig tillbaka och därmed kommer inte heller cytostikan att nå ända dit ut, ha!

Och så detta med proppen då! Jag fick mer ont i armen under helgen och åkte in akut igen till DS på måndag morgon. Där kunde konstateras att proppen sitter kvar, men eftersom mina besvär har ökat och för att minska risken för att proppen blir djup så satte man in behandling i form av sprutor. Detta pågår dagligen i en månads tid, och görs alltså hemma. Spännande... hittills har jag fått en spruta dagen efter behandlingen för att stimulera tillväxten av de vita blodkropparna, och den har Jocke givit mig. Men jag inser själv att jag bör kunna ta de nya sprutorna själv när det sker så ofta. Så igår satt jag där och tänkte tillbaka på min klasskompis Lenah, som är diabetiker, och hur jag emellanåt gav henne sina sprutor. Jag tänkte också på hur vi tog för givet att hon skulle ta sina sprutor varje dag, vilket jag i efterhand blir imponerad av. Hursomhelst, där satt jag igår och laddade och laddade för att sticka mig själv. Och till slut, med hjälp av den gamla fina ramsan "ett, tu, tre, på det fjärde ska det ske.." så fick jag till det. Och det gick sååå bra. Kände mig riktigt proffsig. Känns skönt att det inte var värre än det var. Själva sticket är jag inte rädd för. Jag blir stucken så ofta nu för tiden, men det är en helt annan sak att göra det på sig själv. Nu blir det iallafall sprutor i en månads tid och sedan hoppas jag att jag inte får fler proppar!

Det är för övrigt en lugn kväll som väntar. Hampus hade avslutning idag och båda barnen följde med Farmor efter det och sover över till imorgon. Jag har tillbringat eftermiddagen sovandes och sedan läsandes på balkongen. Härligt med den varma solen. Jag känner mig väldigt frusen så det är skönt med varma strålar. Jag känner mig väldigt trött, vilket inte är så konstigt. Jag ska lyssna på det och låta kroppen styra mina dagar framöver.

Maken har precis kommit hem med middag och jag ska väl ta och äta, smak eller ej. Det kommer också att gå över precis som allting annat.

Nu har jag avverkat fyra behandlingar av sex och det känns bra att ha passerat hälften.

Hoppas att ni därute också har njutit idag av sommaren!

/Anna