Jippi - jag sover av mig själv!

För ett par veckor sedan så lät jag bli att ta min insomningstablett, det var så sent på kvällen och jag tänkte att jag skulle testa hur det skulle gå. Enligt läkaren så skulle jag göra så. Men det gick inget vidare. Jag kände samma oro och rastlöshet när jag vaknade på natten. Jag svettades och frös om vartannat och det var helt enkelt en urusel natt. Jag provade igen efter någon vecka med samma resultat. Men så, för cirka en dryg vecka sedan, gjorde jag ett nytt försök och jag sov! Jag kom på först efter frukost dagen efter att jag inte hade tagit någon tablett, men hade ändå sovit toppen. Om det berodde på vinet kvällen före, eller att jag har nått ett bättre tillstånd var kanske svårt att avgöra. Jag tog tabletterna några kvällar till, men provade igen utan. Och återigen så sov jag, av egen kraft. En sådan lycka! Nu har jag inte tagit någon tablett på ganska många nätter i rad och har sovit alldeles utmärkt. Det känns så skönt att ta bort en medicin från listan. Och jag känner att en annan ro har infunnit sig efter att jag har nått hit. Jag mår betydligt bättre, och att jag sover av mig själv är ett tydligt tecken på det, som jag gläder mig åt.

Dessa fyra veckor som vi nu har varit ute på sjön har varit väldigt välgörande för mig. Jag har ju bloggat om det tidigare, att seglingen i sig är en form av mindfulness. Att vi här tar dagen som den kommer och inte planerar längre än till kvällen och de rådande vindprognoserna.

Över lag känner jag mig mycket mer som den person jag vill vara och som jag känner mig själv. Energisk, glad, initiativrik och tillfreds. Jag hoppas nu att jag kan ta med mig detta tillstånd hem, och tillbaka till vardagen.

Under några dagar i veckan som gick, seglade vi tillsammans med några kompisar, varav en är yogaproffs. Så hon drog med oss andra i ljuvliga yogapass, ett om dagen. Det var också välgörande. Särskilt som vi låg på öar som inte var lämpliga för löpträning, var det skönt att använda kroppen på ett annat sätt, och mer av ett inre arbete (även om jag fick träningsvärk i muskler som jag knappt visste att jag hade..). Hursomhelst var det en fantastisk upplevelse att genomföra alla rörelser och blicka ut över havet och horisonten. Jag tror att yoga skulle vara väldigt bra för mig och jag får fundera över om det är görligt under hösten. Som alla behöver även jag prioritera min tid och vad jag vill fokusera på. Fysisk träning är ett måste för mig och frågan är om jag kan få till även yoga? Får se, får se…

Efter min blogg om Nintendo har jag fått en del respons – kul! Jag inser att jag behöver förtydliga mina tankar. Jag tror inte att Nintendo eller DS eller något annat spel enbart är av ondo. Även jag förstår att man kan ha jättekul med dessa spel, och att det inte behöver gå ut över den fria, kreativa leken. Dock tror jag att man som förälder behöver fundera över vilken roll dessa ”kompisar” ska spela i barnens liv? Det är lätt att det blir en barnvakt. Jag har sett och också hört otal samtal och berättelser om barn som inte gör annat än sitter framför datorn, eller inte kan gå utanför dörren utan sina spel. Varför tar man med sig sitt DS när man ska på kalas? Meningen med kalas är att man ska umgås, i alla fall i min värld. Hampus har en kompis som har en timmes speltid på Wii, i veckan. Sunt tycker jag. Detta innebär att han planerar när han ska använda sin timme. Och det blir inte att han sitter timme efter timme framför TV:n utan tvärtom blir den timmen värdefull.
Det jag opponerar mig emot är att byta ut tid med sina barn till Nintendo, DVD i bilen eller vad det nu är.

När vi skulle åka till fjällen med barnen första gången, fick vi rådet att skaffa en DVD till bilen, så att barnen håller sig sysselsatta under resan. ”Man hinner med tre filmer i varje riktning”, sa man till oss i all välmening. Vi köpte ingen DVD (surprise..) och våra barn funkar jättebra att åka långt med i bil. De sysselsätter sig med allt möjligt, vi leker lekar, pratar eller bara lyssnar på musik och tittar på landskapet som vi åker förbi.

Förr eller senare kanske det dyker upp ett Wii hemma hos oss också, man vet aldrig… Och då jäklar ska jag bli bäst på Mario Bros!! ;-)

Idag har vi legat still i regnet. Vår första regniga dag faktiskt. Ingen av oss har gått i land. Det har regnat hela dagen. Istället har vi bakat sockerkaka, fikat två gånger, läst massor av Harry Potter, lagt pussel, spelat memory (barnen spöade föräldrarna grymt!!) och haft det bara mysigt. Jo, barnen badade förstås. Det finns tydligen inget bättre badväder än under hällregn!

Nu styr vi kosan hemåt, alla börjar längta hem. Det märks på kommentarer som ”när jag kommer hem ska jag...”

Men det har varit ljuvliga veckor. Jag tror att vi idag sover vår 28e natt ombord. Det känns skönt att vi i år har varit ute så länge och verkligen använt båten, till skillnad från förra året.

På återhörande när jag är på landbacken igen. Ha det gott – igelkott!