Aktuellt

22 december
Nu är det dags att säga hejdå. Detta är mitt sista inlägg och jag hoppas att jag inte får anledning att återuppta bloggen...

fredag 2 september 2011

Arg på vuxna och cancer!

Det finns få saker som gör mig arg, på riktigt. Men en av dem är när man behandlar barn illa. Och just i det här sammanhanget menar jag när man inte är generös mot dem, eller visar dem samma respekt som vi (oftast) visar vuxna. Ett exempel: häromdagen på bussen var det mycket folk och ganska trångt. Bakom Hampus stod en man i 60-årsåldern med en stor ryggsäck. Rätt som det var vände han sig om och ryggsäcken dunkade till Hampus rejält. Hampus vände sig naturligtvis om, kanske i tron att någon ville honom något? Mannen i fråga tittade på Hampus, rättade till sin ryggsäck, och tittade sedan bort. Utan någon som helst ursäkt. Jag undrar om han hade betett sig likadant om det hade stått en vuxen där? Och jag tänker att det är vi vuxna, alla vuxna, som är förebilder för våra barn, allas barn. Och vad lärde sig Hampus av den incidenten? Att det är okej att vara oaktsam och smacka till någon eller?
Ett annat exempel: en kompis dotter började skola i stan och fick av sin mamma veta att om något händer, du tappar mobilen, hamnar på fel tunnelbana eller något annat, så kan du alltid vända dig till någon vuxen och få hjälp, till exempel med att få låna en mobil och ringa hem. Så en dag inträffar det, dottern är i behov av en telefon och frågar första bästa vuxen, som hon tyckte såg snäll ut, om hon fick låna hennes mobil och ringa hem. Hon förklarade att det var något av en nödsituation. Kvinnan i fråga tittar på flickan skeptiskt och säger: Nej, verkligen inte!, och går där ifrån.

Hur kan man göra så??

För mig är det självklart att de som är barn idag, kommer att vara vuxna om några år. Och vi kan bara fråga oss vilken typ av samhälle vill vi ha då? För det är nu vi lägger grunden till det. Genom våra värderingar och hur vi bemöter våra barn idag, kommer också framtiden att präglas. Jag undrar om de som ignorerar och kränker barn som i exemplen ovan, har insett det? Antagligen inte. Jag blir besviken när jag ser det jag såg på bussen och skäms i det läget över att tillhöra det vuxna släktet.

Men eftersom jag är anhängare av tron på de goda gärningarnas kraft, så kommer jag envetet att fortsätta försöka visa på det sättet att bemöta mina medmänniskor, och hoppas på att det smittar i större utsträckning, än det motsatta sättet!

Fick igår anledning att bli arg på den jäkla sjukdomen cancer! En vän och fantastisk fin kvinna som nu har drabbats. Ja, jag vet att det är 20 kvinnor som får det beskedet varje dag, och jag träffar inte ens en promille av dem. Men nu är det någon i mitt nätverk, och jag blir ledsen över det. Ledsen för att jag vet vad hon och hennes familj står inför. Jag har erbjudit mitt fulla stöd och hoppas kunna stå för det. Jag vet också att om jag märker att det inte funkar för mig, att det är för tidigt att stötta någon annan, så får jag ta ett steg tillbaka. Men igår, när vi talades vid, vid flera tillfällen så kände jag mest en positiv energi av att kunna hjälpa. Även om hennes upplevelser helt är hennes egna, så vet jag själv hur skönt det är att få bolla med någon som har gått igenom precis samma sak. Jag hör på henne att hela huvudet är fullt av frågor och funderingar och jag bad henne att inte blicka så långt fram utan att ta en sak i taget. Hur lätt det nu är när man knappt vet om man kommer att leva eller dö??

Jag gissar att det inte var sista gången som jag får ett cancersamtal av en vän, så är det bara. Jag hoppas bara att ni alla där ute är tacksamma för varje dag som ni slipper stå inför det. Var glada över de små bekymren i vardagen, bekymmer som inte handlar om liv eller död. Påminn dig själv om det idag, och ge dina nära och kära extra mycket kärlek!

Nu ska jag ta tag i en så trivial sak som städning! Det är också en del av livet, om än inte lika viktig som mycket annat. Men det ska göras, och med bra musik högt på stereon så går det som en dans!

På återhörande!

1 kommentar:

  1. Hej långa,vackra Anna! Jag blev så glad över att se dig på tunnelbanan! Du genererar mer energi under 20 min samtal än de flesta gör under en vecka.

    Kram "au-pair" Marika

    SvaraRadera