tre, två ,en

behandling kvar! Jocke tycker att det känns som om jag har mer ork och energi just nu. Bara det faktum att jag var ute till kl 01.00 i fredags vittnar väl om det (å andra sidan, med sådana vänner är det svårt att slita sig. Tack Cilla, Adam och Peter för en kanonkväll. Ja, jag var oerhört trött när jag åkte hem, men oj vad kul jag hade och vad mycket jag skrattade!!). Och även om jag emellanåt känner mig väldigt trött så tror jag att vetskapen om att strålningen snart är över, gör att livets känns lite lättare. Om bara fyra dagar så har jag inga tider att passa på Radiumhemmet. Jag får åter förfoga över min tid. Jag vet att jag tjatar lite om det, men det är viktigt. Jag såg Magdalena In de Betou på TV häromdagen som, i ett helt annat sammanhang, sa att lycka är att vara fri att välja. Och även om det säkert finns fler definitioner på lycka, så tycker jag att den stämmer väl in på mig just nu. Och det där vet man inte förrän man inte kan välja. För mig handlar det om tid, för en annan om ensamhet kanske. Vi som inte är ensamma kan tycka att det är skönt att få vara ensam emellanåt, medan den som inte har valt ensamheten upplever den som en plåga. Att vara fri att välja - jag tycker att det var bra uttryckt.

Jag känner mig gladare just nu. Och det har säker flera orsaker förutom att strålningen snart är över. Denna vecka har jag sjungit ganska mycket, för att vara i någorlunda form på Ljusmanifestationen i fredags. Sång är, som bekant, terapi och har rent fysiska effekter på kroppen, så säkert har jag höjt ceretoninhalten under veckan, och minskat på stresshormonerna. Jag har också en, kanske två, konserter att se fram emot i höst. Spikat är c-mollmässan i Tyresö kyrka den 7 november. Detta är et favoritparti i oratoriesammanhang, så det känns jättekul att få sjunga det igen. Återkommer om mer info, det kommer också att ligga på hemsidan.

Jag har också gått med i en samtalsgrupp för unga kvinnor med cancer (ja, skratta du, men i cancerbranschen så är jag ung! Denna grupp vänder sig till kvinnor upp till 46 år). Vi träffades första gången i måndags och jag kände snabbt att detta är ett bra forum för mig. Bra tjejer, bra samtalsledare, bra form för det hela. Och jag kan inte låta bli att fascineras av hur lika vi har upplevt det vi alla har gått igenom! Vi har ju helt olika bakgrunder och historia, och ändå så är igenkänningen så stor i varandras berättelser. Vi kommer att träffas ytterligare fem gånger och jag ser mycket fram emot det. Det är välbehövligt och givande att få möjlighet att tillsammans med andra i samma situation, ventilera frågor, farhågor och erfarenheter. Det här sker inom ramen för Amazona, bröstcancerföreningens lokalavdelningen i Stockholm. Vill du veta mer om vad de gör för cancerpatienter så läs gärna på www.bro.se.

I torsdags var jag och Hampus ute med min mamma på svamppromenad. Vi skulle få lära oss några nya svampar var det tänkt, och det fick vi också. Vi var ute i cirka tre timmar och att insåg att också skogen ger mig energi. Även det är vetenskapligt bevisat, att skogen får oss att må bra alltså, och jag ska försöka lägga fler timmar där. Att bara gå omkring i lugn takt och känna dofter och fåglar (och kanske också en och annan svamp), det är väl det som kallas "mindfulness"?

Jocke och jag har insett att vi inte talas med barnen om vad som händer nu, på samma sätt som i början. Inte för att vi ska göra saken större än de upplever den, men naturligtvis känns det angeläget att ha koll på att de mår bra och inte bär på något som de inte frågar om. Och i fredags, när artikeln om min kom i Metro, och barnen läste den stora rubriken "Första frågan, ska jag dö nu?", så insåg jag hur fel det kan bli ibland. Och vad viktigt det är att fånga upp dem direkt när den typen av information hamnar framför ögonen på dem! Likaså i Kungsträdgården på eftermiddagen så var det en hel del tal om hur många som inte överlever och så vidare. Saker som vi naturligtvis inte har talat om med dem. När ens barn lär sig läsa och själva kan tillgodogöra sig information måste man som förälder vara mycket mera med på noterna! Självklart kommer de att läsa både det ena och det andra på löpsedlar och liknande, men som sagt, många saker är inte lättbegripliga eller logiska för ett barn och det krävs att man talar om det med dem. Och jag kommer att tänka på en klasskompis med känd pappa, som berättade att han fick läsa om sina föräldrars skilsmässa på löpsedeln. Inget drömscenario för en förälder direkt!

Hur hamnade jag här? Hm, kommer inte längre ihåg, barnen kanske?

Anyway, ljusmanifestationen. Jag var rätt nervös faktiskt när jag kom till Kungsan, men efter att ha dragit igenom sångerna med Mattias (Böhm, som spelade med mig), så kändes det bättre. Jag kände mig fin i klänningen som jag hade fått från Lindex, ur "Pink collection" och efter att ha satt om den ena ögonfransen, så kändes även de okej! (av någon anledning går alltid den ena jättelätt och den andra bara krånglar, varför är det så?). Jag sjöng vid två tillfällen och det var rätt mycket folk på plats. Folk som stannade till, tog en kopp te, satt och myste i Mios utställda soffor och tittade på de 7300 marschaller som var tända. En för varje drabbad kvinna i Sverige i år. Bortsett från det rökmoln som i början drog över området, så var det väldigt stämningsfullt. Och när vi gick därfrån och det hade mörknat helt och hållet så var det fantastiskt vackert.

Nu börjar det bli dags av avsluta för idag. Och sammanfattningsvis kan jag säga att det ska bli oerhört skönt när strålningen är över. Sårigheten i strålområdet är inte kul nu, jag baddar och smörjer men det hjälper föga, tycker jag. Värst är att det har börjat vara... Dessvärre kommer påverkan med fördröjd effekt, så det kommer att förvärras under 10-14 dagar efter avslutad behandling. Behöver jag säga att jag är grymt trött på biverkningar????

Idag väntar släktkalas på flera håll, så det är dags att sätta sig vid frukostbordet.

Vill också passa på att tacka alla som hittills har bidragit till min insamling. Idagsläget är vi uppe i 22.150:-! Fantastiskt, och jag hyser ett hopp om att nå även 30.000:-. Om du vill hjälpa till, förutom att själva skänka pengar, så skicka länken vidare till ditt nätverk och uppmana dina vänner att hänga på!
http://www.cancerfonden.se/sv/rosabandet/Stod-oss/insamlingar/?collection=3867

En skön söndag önskar jag er!