Biverkningarnas tid är tillbaka

En Branderburgkonsert klingar ur högtalarna. Kan inte komma ifrån att Bach är störst. Det är något överjordiskt med hans musik. Att lyssna till är båda avkopplande spännande, att sjunga är terapi. Bara man gör sig vän med de, emellanåt, väldigt långa fraserna och hittar andningarna…

Åtta behandlingar kvar, bara åtta, och oj vad jag räknar ner! Med tanke på hur det strålade området mår och ser ut så önskar jag (nästan) att jag vore över 40 år, då hade jag nämligen varit klar nu. Men efter som jag är så oerhört ung så får jag åtta extra gånger. Detta eftersom risken för återfall är större för yngre patienter, tyvärr. Men det försöker jag inte lägga så mycket energi på utan tänker att det är bra att jag får bästa möjliga behandling.

Men detta med biverkningar börjar stå mig upp i halsen. Det är inget i jämfört med under cytostatikan, men någonstans så har jag naturligtvis hoppats att jag skulle klara mig bra under strålningen, särskilt som inblandad personal inte har pratat så mycket om det. Men nu är det inte kul faktiskt. Förutom tröttheten, som jag levt med så länge nu, så är det strålade området alldeles ”bubbligt”, rött, liksom sårigt och oerhört ömt. Jag fick i torsdags ytterligare silikonförband så att i princip hela området; bröstet upp över nyckelbenet, täcktes. Igår började det dessutom värka så jagklämde i mig några värktabletter och även illamående har tillkommit. Det sticker och kliar och jag försöker lindra så gott jag kan med aloe vera och annan kräm. Just det, jag har glömt bort tipset om kallt kamomillte som ska baddas på! Måste provas.

Den här veckan har jag övat två gånger. Jag inser att om det ska klinga godokänt på fredag så behöver jag komma igång. Och det är roligt att sjunga, även om jag är rätt så ringrostig. Men två sånger vid två tillfällen ska jag väl klara av? Och vet du, för första gången i mitt liv så tänker jag inför ett framträdande att ”det kommer att bli bra nog, du duger Anna”. Jag skulle inte provsjunga i dagsläget, men att sjunga för Rosa Bandet, det fixar jag. Nu är mina tider fastlagda förresten, så har du lust att komma förbi Kungsträdgården på fredag, då Rosa Bandet-kampanjen startar med en ljusmanifestation, så är du varmt välkommen. Jag kommer att framträda, tillsammans med Mattias Böhm, kl 17.05 och 18.20. Tiderna är ungefärliga förstås. Läs mer om programmet på http://cancerfonden.se/rosabandet/Stod-oss/privat/Ljusmanifestation/.

Det ska bli roligt att vara med där och extra nöjd är jag med att ha kontaktat Lindex, eftersom de precis har lanserat sin Pink Collection i samarbete med designern, och de kommer att förse mig med något ur kollektionen! Jag hoppas bara att jag kommer att se någorlunda vettig ut i dem. De är rätt slimmade och det är inte jag för tillfället… Men en bra stylist kommer säkert att kunna få till något! Är du nyfiken på kläderna (som inte alls är rosa om nu någon trodde det, utan mestadels svarta!) så kolla in på http://blog.lindex.com/2010/09/pink-collection-fashion-show-se-visningen/. Som av en händelse så ägde visningen rum i Eric Ericsonhallen, ha! 10 % av försäljningen går till Rosa Bandet, därav namnet.

Jag fick ett återkrav från Försäkringskassan i fredags. De påtalade att jag hade fått en utbetalning för mycket, vilket jag borde ha uppmärksammat. Jag blev inte ens upprörd, för jag gissar att hon som skickade detta kravbrev till mig, inte är medveten om alla turer kring min sjukpenning, som pågick i våras. Hon vet inte att det tog över tre månader innan jag fick en vettig utbetalning över huvudtaget, och att buden om vilken typ av ersättning jag skulle ha, ställde till det rejält för dem själva. Jag överflyttades från ”vanlig” sjukpenning till något som heter ”förebyggande sjukpenning”, och därmed så justerades mina utbetalningar hit och dit. Lägg till att jag var i början av min cancerresa, och faktiskt inte hade ork eller energi på att sätta mig in i Försäkringskassans alla regler. Tillslut sa jag till min handläggare ”stämmer allt nu?”, för jag hade inte koll på alla siffror och utbetalningar. Hon bekräftade att så var fallet. Och nu har de upptäckt att de har betalat ut 3 000: - för mycket, som JAG borde ha uppmärksammat. Ja, jisses…

Nej, jag fortsätter att lägga energi på livsbejakande aktiviteter istället. I veckan som kommer ser jag fram emot svamplektion med min mamma. Hampus är också på och jätteintresserad av svamp så det ska bli kul. Och så förstås manifestationen på fredag, och imorgon ska jag gå på pilates hos min superbra tränare Jessica! Har gått några gånger nu och känner att det är precis denna typ av träning som min kropp behöver för att komma igång. Nu får jag väl se hur det går imorgon med tanke på hudens status, men jag går i alla fall dit och testar.

Bach klingar vidare och jag ska nog sitta här i soffan en stund med slutna ögon och bara vara.

Jag önskar dig en bra söndag!

Ps, Nej, jag fick inte skriva artikeln i Metro själv… Men det blir nog bra ändå, kommer i Metro den 1 oktober 