Vitt, vitt, vitt!

Tänk vad lite snö kan göra? Åtminstone för mig som tycker att mörkret är jobbigt. Det är mörkt när jag kliver upp och det är mörkt tidigt på eftermiddagen. Vissa dagar känns som om jag inte har sett något dagsljus alls? Men så kommer det en eller ett par centimeter snö, och livet känns med ens lättare att leva! Snön i sig är väl en påminnelse om att julen närmar sig, och jag som något av en julfanatiker tycker ju att det är toppen.

Jag och maken satt och gick igenom almanackorna från och med nu och fram till jul, och det onekligen bort lite av mysfaktorn inför jul. Hur kommer det sig att det är så mycket som ska ske i december? Ändå är min kalender inte alls lika full som den brukar, med tanke på att jag inte sjunger på samma sätt som vanligt. I år det finns till exempel utrymme för att åka skidor en helg mitt i december, vilket är ytterst ovanligt, men väldigt välkommet. Vi måste bara få in firandet av sonen, just det, både barn- och släktkalas, luciarepetitioner, julmiddagar med firman, sonens karategradering, julmarknaden på skolan… Nog skojat, jag gillar julen och jag gillar december. Jag måste bara skaffa mig en bra överblick och veta när jag gör vad, så att det mysiga blir just mysigt och inte tvång. Efter vår genomgång så konstaterade jag att jag sänker ribban i år, för orken finns inte. Jag fick ont i magen bara av att gå igenom alltihopa, så låg är min stresströskel. Så då blir det helt och hållet baserat på ork i år. Jag läste just Emma Hambergs tankar inför julen som var rätt så befriande. Detta med städning till exempel. Inte för att jag städar ur alla lådor och skåp (som min kära svägerska gör varje år!) men nog vill jag ha det extra bar och fint städat just till jul. Men Emma resonerade så att det ändå blir så skräpigt så det är inte så noga, bättre att städa efter jul ordentligt! Ja, så kan man ju se på det. Jag funderar på att bjuda in min mamma på en städdag! Låter kanske inte så attraktivt, men då känner du inte min mamma. Hon kan faktiskt tycka att det är roligt att få göra fint, särskilt sådana där ställen som är lågprioriterade för mig, skåpluckor och dörrkarmar till exempel. Och jag tänker att det är roligare att städa när man är två, dessutom får jag umgås med min mamma vilket är en bonus. Ja, jag ska fråga om hon har lust att komma och julstäda med mig här hemma. Var beredd på samtalet, mamma!!

Jag inser också att vi inte behöver 500 pepparkakor, det kan räcka med hälften. Nej, jag tror att det är i år som min jul verkligen kommer att omvärderas när det gäller framförallt maten. Jag ska satsa på det som vi verkligen tycker är gott; skinkan, gravad lax, senapssill, något grönt, och ett gott vörtbröd. (har inte hittat det ultimata receptet än så det tas tacksamt emot. Saftigt ska det vara!) Därutöver några kakor, godis, saffransbullar och glögg, sedan är julen fixad!
När det gäller klappar så tycker jag att det är hysteriskt. Var ute på stan häromdagen och bara kände att jag inte vill bidra till denna konsumtionsfrossa. De flesta jag känner och som jag brukar köpa klappar till lever i ett överflöd och behöver egentligen inga fler saker, precis som jag själv. Även om jag älskar att ge bort klappar så tycker jag att det finns något osunt i detta givande när vi inte behöver grejerna – egentligen. Så nu har jag en idé om att VERKLIGEN skippa gåvor till alla vuxna, inte bara säga det och ändå köpa till alla och en var, utan verkligen låta bli, och istället skänka en rejäl slant till Barncancerfonden. Det känns viktigare och bättre på alla sätt. Jag har inte talat med släkten om detta, så om ni läser, hoppas att det faller i god jord…

I veckan satt jag tillsammans med Danderyds psykoterapeut för att ansöka om en rehabiliteringsresa. Det finns nämligen sådana för bland annat cancerpatienter, men även för hjärt- och lungsjuka. Chanserna att få en resa godkänd verkar goda och jag hoppas kunna komma iväg på detta snart efter nyår. Det handlar om att komma till ett behandlingshem, som drivs att kompetent medicinsk personal för att där få återhämta sig, tid att reflektera och att ta hand om sig själv. (jag vet vad du tänker – man behöver inte ha haft cancer för att ha de behoven!). Eftersom jag känner att jag i dagsläget inte ger mig själv utrymmet att bara vara och tid till eftertanke, så känns det välbehövligt. Jag har ju upplevt min samtalsgrupp som väldigt givande och hoppas på samma sak i det här forumet. Att också få tillgång till fysisk träning; gym och pool och sjukgymnaster, massörer får mig att tänka att detta kan bli en nystart och ett sätt att komma över den där tröskeln som jag står inför nu, när det gäller att börja träna. Och eftersom kropp och knopp hänger ihop på ett väldigt uppenbart sätt behöver båda sakerna boostas i nuläget!

Mår rätt okej för övrigt. Det sticker och dummar sig i operationsärren fortfarande, men jag hoppas att det snart går över. Jag fick ett brev från Trygg Hansa i veckan, som undrar hur det går med min axelskada. Det är lite lustigt, om man nu får använda det uttrycket, eftersom jag var på Sophiahemmet för axeln samma dag som jag gjorde min trippeldiagnostik tidigt i februari. Man kan väl säga att axelskadans omfattning bleknade en aning några dagar senare… Kanske känns det viktigare om något halvår, att gå vidare med den.

Jag sover inte toppen, vilket i och för sig har med axeln att göra, eftersom jag inte kan ligga på höger sida någon längre tid, och vänster, som jag redan klagat över, har jag numera två ärr som gör ont om jag lägger mig på den sidan. Mage har funkat lite bättre den här veckan så det är alltid något. Men jag vaknar ofta på nätterna och har svårt att sova framåt småtimmarna. Att få sömntabletter är inget ovanligt, har jag förstått, men jag har något problem med det. Vet inte varför, jag har aldrig tagit någon sömntablett, men något inom mig säger att sömnproblemen ska vara större än mina om man ska börja knapra piller? Jag vet inte, vi får se. Förhoppningsvis blir det bättre när också värken på vänster sida ger med sig mer.
Nu ska jag snart köra iväg Hampus till hans repetition inför Luciakonserter i Eric Ericsonhallen. Det är för mig, något väldigt nostalgiskt med barn som sjunger luciasånger, och väldigt, väldigt härligt!