Tillit till andra människor

Ännu en bra dag (fredag). Att få börja dagen med att träna, träffa min sjukgymnast, svettas och känna att musklerna bli trötta. Och för varje gång jag kommer dit så tycker jag att jag orkar lite mer. Några repetitioner till eller snäppet tyngre vikter. Fortfarande långt ifrån min forna form, men nu är jag på väg och det räcker för mig, än så länge. Jag är glad att mitt värkande knä, som var anledningen till att jag sökte mig till sjukgymnasten, känns starkare och stabilare. Dock – idag sa hon att min telemarksäsong är över! Hm, ett lite streck i räkningen, men jag förstår att hon har rätt, och jag vågar inte annat än att göra som hon säger! (mina senaste tre dagar av telemarkande fick jag bassning för..)

Ett nytt behov för mig, är att ha folk omkring mig som kan hjälpa mig framåt. Personer som ser hela mig och mina behov. Min kurator är en sådan. Jag är så oerhört glad och tacksam över att ha henne som stöd. Hon har hjälpt mig enormt att komma vidare och att förstå mig själv. En annan är min sjukgymnast, Karin. Hon är toppen! Från första början kände jag stort förtroende för henne, för att jag upplevde att hon såg hela mig, inte bara mitt knä som var anledningen till att jag var där. Och det var så befriande! Jag kände att jag la mig själv i hennes händer och för första gången sedan jag blev sjuk så kände jag ett hopp om att återfå min fysiska status. Hon har satt upp ett långsiktigt mål som går ut på att jag ska vara smärtfri och ha full rörlighet och också att återfå styrka och kondition. Jag har aldrig haft något större behov av en PT då jag alltid kunnat motivera mig själv, när det gäller träning. Men under hösten har jag haft en sju meter hög tröskel att komma över, för att komma igång med kroppen. Jag har bara inte haft orken att ta mig ut, inte ens på längre promenader. Men nu har jag flera tider i veckan med Karin och jag är så glad för det.

En tredje person är min frisör Jeanette. Kan tyckas banalt kanske, men för mig så är det lättnad att hon har en plan för mitt hår och min frisyr. Jag har nämligen inte valt att ha en kort frisyr, jag vill tillbaka till ett längre hår för det är så jag känner igen mig själv (kanske ändrar jag mig under resans gång?). Det här är bara en transportsträcka. Och då är Jeanette fantastisk. Genom sitt sätt att bemöta mig hjälper hon mig att gilla läget. Och genom att kommunicera att hon har en plan för hur mitt hår ska växa ut på ett snyggt sätt, så får jag lättare att acceptera situationen.

Idag har jag ätit lunch med tant Cilla, haha! Ytterligare en person som jag är glad att ha vid min sida, som jag skrattar och gråter med och som säger kloka saker till mig. Lunchen med Cilla krönte min dag idag. Eftersom det är hennes bemärkelsedag slank det ner lite bubbel, innan vi åt en god lunch på Prinsen. Så det har varit en bra dag. Hade tänkt öva också, det drar ihop sig till konsert, men det får vara till imorgon!


Ha det gott!