Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen!

Det är så fantastiskt vacker här i Ramundberget. Jag vaknar till den mest underbara soluppgång varje morgon. Solen kommer upp över fjällkammen och lyser så generöst ner på oss alla här. Vädret såg inte så lovande ut när vi kom upp, så varje dag med sol har känts som en bonus. Men faktum är att vi har haft sol varje dag, utom den första. Igår var det en sån där strålande vårvinterdag, när solen riktigt värmer och tankarna på sommar och ljusare och varmare tider, för första gången i år tog fäste i mig. Jag satt lutad mot en husvägg efter lunch med uppknäppta pjäxor, en kopp kaffe bredvid mig och med näsan mot solen. Tyvärr hade jag inte tänkt på den lilla detaljen solskydd.. Näsan är röd idag!

Just nu visar termometern på -25 grader! Jag har lite svårt att ta in det och ifrågasätter termometerns riktighet? Det känns lite kallt onekligen. Solen skiner dock och jag hoppas att det blir varmare när den klättrat lite högre på himlen. Idag hoppas jag att vi tar en längdtur till Ösjöstugan. En tur på cirka 7 km fram och tillbaka, med ett stopp vid våffelstugan halvvägs. I Ramundberget så går ju turåkningen och den alpina åkningen hand i hand på så sätt, att många av längdturerna utgår från toppen av liftarna. Och när jag ser de röda kryssen som markerar lederna, slingrar sig ut på fjället, så längtar jag själv efter att få ge mig ut på de vita vidderna! Vi får se om det blir av idag.

Överhuvudtaget har jag slagits av vad bra jag mår av att vistas i den här miljön. Det är så ofattbart vackert så att det känns i varje cell i min kropp. Eftersom jag numera är medveten om hur illa mina celler kan bete sig, så är det som att jag behöver se till att de får positiv input, till exempel i form av dessa vyer. Det bara måste vara bra för dem att få i sig fjälluften och att hela jag stärks av att vara här. Har ingen kamerasladd med mig så att jag kan lägga ut någon bild, men kanske att telefonens kamera kan duga?

Jag är så väldigt glad över den respons som jag har fått efter att ha berättat om mitt och kusin Patricks projekt med Lidingöloppet! Jag blir glad och rörd över ert engagemang. Flera av er har nu sagt att ni ska springa med mig den 24 september. 15 km står på min agenda, men det finns fler sträckor om man skulle känna för att springa en längre eller kortare runda. Jag ska ta tag i det här när jag kommer hem. Jag kommer att jobba för att få sponsring på t-shirtar till exempel. Och jag tänker att det vore kul om alla som springer för mitt projekt har lust att dra på sig en t-shirt, så skapar vi säkert mer uppmärksamhet än om bara jag gör det. Så om du inte har något emot att dra på dig en rosa topp (som jag hoppas att det kan bli) så välkommen i gänget!

Knäet har känts helt okej, apropå löpning! Trots en smärre krasch i måndags… Hm, det var vänster axel som fick ta värsta stöten, men faktum är att jag tror att mina 5 km i längdspåret igår, hjälpte till att få igång cirkulationen i axeln, för idag känns det faktiskt inte alls! Ja, är det inte det ena så är det det andra. Eller som Jocke uttryckte det ”man skulle ju kunna hoppats på att du skulle hålla dig i pisten åtminstone..” Nu gör jag det. Men det är svårt när det ligger en massa härlig, djup lössnö precis bredvid pisten och lockar på mig.

Nu har familjen vaknat, ungefär lika röda om näsorna som jag är. Temperaturen har stigit till -19 grader så det finns gott hopp om att dagen idag blir lika ljuvlig som den igår!

Jag skickar en tanke till alla som sitter och jobbar idag, och känner mig priviligerad över att vara där jag är!

Ps Kan inte låta bli att förundras över att Stenmark inspirerar även nästa generation. Efter första avsnittet av Mästarnas Mästare har Hampus börjat köra 90-graders träning mot vägg. Det nya rekordet ligger på 8 minuter och 6 sekunder – Stenmark får passa sig!!