Så är jag frisk i ytterligare sex månader!

I veckan fick jag det oerhört positiva beskedet från Danderyd att min mammografi och mitt ultraljud så helt normalt ut. Även om indikerades samma sak på undersökningen så har jag lärt mig, den hårda vägen, att inte ta ut något i förskott, utan att invänta det slutliga resultatet innan jag ropar hej. Men nu kan jag alltså göra det och det är fantastiskt skönt. Jag inser inte förrän nu, när jag plötsligt känner en helt ny glädje och lätthet i sinnet, hur mycket jag faktiskt påverkades av att vänta på beskedet. Jag försökte nog bara hålla det ifrån mig och inte tänka så mycket på det. Men nu har det vänt, och det känns framför allt i mitt humör. Från att förra veckan ha tyckt att det mesta var pest och jag var mer eller mindre less på livet, så känner jag nu en stor glädje och har en helt annan energinivå – härligt.

Just nu befinner jag mig i Ramundberget tillsammans med familjen, dit vi kom igår eftermiddag. En mulen och snöig dag med fantastiska backar. Dock har jag bara tittat på eftersom jag sedan igår dragits med halsont. Hellre vara stilla en dag och kunna åka resten av veckan än att gå och smådra på det hela, tänker jag. Ramundberget är en ny bekantskap för oss, och hittills känns det jättebra. En mellanvecka som denna förväntar vi oss lite folk i backar, liftar och restauranger. Stugan som vi har hyrt ligger någon mil söder om Ramis, i Flon, och är helt okej. Det jag gillar med systemet är att längdspåren ligger i direkt anslutning till backarna. Det ger oss bra möjligheter att kombinera backen med turer på fjället, eller bara en tur i ett längdspår. Med tanke på att mitt knä de senaste två veckorna har gjort mer ont än tidigare så är det nog bra om jag varierar skidåkningen en del.

Jag har ett nytt, väldigt roligt projekt framför mig, nämligen Lidingöloppet. Kan kanske tyckas lite dumdristigt med tanke på kommentaren om knäet, här ovanför. MEN, det är långt till september, och jag hyser gott hopp om att successivt bli bättre och starkare, och ja, jag har konsulterat min sjukgymnast i denna fråga. Min käre kusin, Patrick, har varit väldigt stöttande och manat på mig och sagt att om jag springer så hänger han med. Så nu har han bokat flygbiljett(är engelsman) och också anmält sig till loppet. Så den 24 september smäller det, då flyger vi fram 15 km-loppet! Eftersom Patrick jobbar med välgörenhet och ”fund raising”, så har tanken väckts hos mig att göra detta till ett välgörenhetsprojekt. Jag tänker mig 15 000 rosa meter, eller något i den stilen. Exakt hur detta kommer att gå till vet jag inte än, men jag ska strukturera det hela och tanken är att folk (du själv till exempel) ska kunna sponsra mig på olika sätt. Och att pengarna går till Bröstcancerfonden. Jag återkommer om hur detta kommer att gå till men jag hyser goda förhoppningar om att dra in en massa kosing i detta projekt. Tanken är att man både som privatperson och företag kan vara med på mitt projekt. Så om du sitter på ett företag och tror att ni vill vara med, så håll ögonen öppna både här på bloggen, och på Facebook. Jag kommer att lägga upp en sida där med all nödvändig information. Men det dröjer några veckor än!

Och självklart kan den som vill hänga på och springa själva loppet, tillsammans med mig och Patrick. Faktum är att ytterligare några vänner, efter ett par drinkar, tog i hand på att springa loppet med mig. Jag säger inga namn, jag tror att ni vet vilka ni är :-).

Jag är ju en sådan som triggas av ett mål och det känns jättekul att i och med detta lopp slå två flugor i en smäll, både att komma igång med min egen träning, men också att få genomföra ett projekt som drar in pengar till forskningen kring bröstcancer. Jag hoppas på bra respons från hela mitt nätverk!

Nu vakas det choklad med vispgrädde så det är dags att logga ut för denna gång, men jag är snart tillbaka!