Primperan och jag

Så är jag hemkommen från behandling nr 2 och skyndar mig att skriva innan jag mår alltför illa och inte orkar kommentera dagen!

Sov halvdant, hade både svårt att somna och vaknade också tidigt. Inte så konstigt förstås. Förutom behandlingsångest så gör det ont efter operationen igår. Hursomhelst, idag följde barnen med för att få se vad som egentligen händer där på sjukhuset och vad de gör med mig. Barnen verkar mest bekymrade över att jag ska ha ont, det är en fråga som ofta dyker upp. Men ont gör det ju inte! Efter att de gått så kom mamma och pappa och höll mig sällskap (bäst att passa på när jag ändå hade eget rum!)och nu har jag alltså kommit hem.

Jag kände mig mycket bättre till mods denna gång! Nu visste jag ju mer om vad som väntade mig. Jag bar också det nya fina halsbandet som jag fått av Cilla, ett silverhjärta med ordet "courage", präglat på det, tänker att det säker hjälper mig (tack Cilla, det är såå fint!). Eftersom jag mådde illa så länge förra gången, nästan två veckor innan det helt släppte, så fick jag en ny medicin mot just detta. Det innebär att jag nu har fyra olika mediciner mot illamående!! Och ändå mår jag så illa, tänk innan de kom på att just dessa mediciner var bra för att motverka illamående, hur mådde patienterna då? Usch, det vill jag inte ens tänka på! En av medicinerna, Primperan, kan jag ta när illamåendet tilltar, lite efter behov. Och jag ska vara mer generös med den, den här gången! Så nu är Primperan min bästa memdicinkompis!

Det känns lite som att vänta på att ett oväder; man ser på himlen att det är på ingång, och så ska man hinna med att ta in tvätten eller vad det kan vara, innan det bryter ut. Lite så känner jag mig, jag kollar igenom mejlen, bloggar en stund, ringer Försäkringskassan, för sedan, när det väl har brutit ut, så vet jag inte när jag kommer ha ork att göra det där andra. Men kanske att min nya medicin har väldigt bra effekt och att jag inte alls mår som förra gången? Jag hoppas på det.

Och jag ser tecken på att den otur som jag talade om i förra inlägget håller på att vända. För det första den nya medicinen, för det andra kunde jag tacka ja till ett kul och bra sånggig igår, det ligger bra till inom ramen för mina behandlingar och för det tredje damp ett stipendium ner i lådan idag! Haha, jag hade helt glömt att jag hade sökt pengar. Men nu har jag finfina 25.000:- att lägga på en resa till Wien för att förkovra mig i den ädla konsten sång! Så, nu tror jag att min tur har vänt, nya tider väntar och det ser jag fram emot.

Nu räcker det för idag. DVD-facket ligger laddat med Desperate Housewives, jag är fast! Om någon som bor i närheten har säsong två så hör av dig...


Till nästa gång - ha det gott därute!
/Anna


/Anna