Okej, jag accepterar att jag kommer att bli flintis. Jag tycker till och med att jag ser rätt okej ut i 3mm stubb. Jag har funderat över detta med hårets betydelse för männniskans identitet, och kommit fram till olika kloka och intressant saker (som jag återkommer till när jag har mer tid). MEN jag har också glatt mig åt att inte bara håret på huvudet kommer att försvinna, utan ALLT kroppshår. Jag såg framför mig en sommar utan att behöva vaxa benen eller raka armhålorna. Så den senaste veckan har jag varje dag synat benen på håren för att se om de också börjar släppa. Igår skulle jag nämligen på ett dag-SPA och det vore ju trevligt att inte se ut som en grottmänniska! Men tro inte att ett enda hårstrå har givit vika!!! Hur är det möjligt?? Så jag blev tvungen att igår morse raka benen. Förvisso sa min sköterska att håret brukar ge vika uppifrånm och ner, så jag visst borde jag vara förberedd på det, men ändå. Hoppet är som bekant det sista som överger människan.
Nu ska jag hålla koll på de små håren på benen och se om de vågar sig ut igen... För på onsdag kommer nästa dos och då jäklar ska de väl ändå inte stå pall längre? Eller...
To be continued...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Anna! Först vill jag säga att du är otroligt fin i det korta håret. Sedan vill jag ge dig tusen kramar och tankar. Har varit dålig på att vara ute på facebook men fick för mig att ta lite tid till det ikväll och såg då först nu att du drabbats av bröstcancer. Jag är ju cancersjuksköterska i botten och jobbade många år på Radiumhemmet innan jag bytte yrke så även om jag inte varit drabbad själv av cancer så förstår jag en liten del av vad du går igenom. Och även om jag vet hur jobbigt det kan vara att gå igenom detta så vet jag också att det kan gå väldigt bra. Jag kommer från och med nu att följa din blogg och jag hoppas att du skall känna att jag tänker på dig. Stor kram från Cecilia Enström
SvaraRaderaAnna, det är konstigt nog inte det minsta främmande att se dig utan hår, det gjorde jag dessutom när du var helt nyfödd och precis som då är du så oförskämt söt. Jag vet att det kanske inte hjälper men jag tycker du ser så himla tuff ut och blicken, ja den säger mer än ord. Dessutom kan vi nu helt utan tvekan konstatera att du är Hampus mamma, äpplet har inte fallit så långt från päronträ´t som man säger! Om två da´r är det dags igen och jag har redan börjat tänka positivt och intensivt!Lycka till min älskade Anna, vi hörs snart och tusen pussar och kramar! Kxx
SvaraRadera>Du är modig och vacker! Och snart är det så varmt och skönt att öronen inte bryr sig... Dessutom - det finns ju pannband! Kram, AnnaS
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaHej Anna, vi har ju några connections, Rönninge som små, sen Imedia och sen är du kollega till Fredrik Strid som är gift med min kusin Marika (och jag är gudmor till deras son Theodor). Fredrik berättade att du fått bröstcancer och jag hittade din blogg. Nu tänker jag på dig och hejjar på dig. Min mamma Florence hälsar också till dig. Hon hade en tumör typ 2 för tio år sen och är nu friskförklarad. Tror förresten att hon var din dagmamma ett tag? Eller minns jag fel? Hälsa Malin också. Stor KRAM, från Meta (Margareta) Waernulf
SvaraRaderaJa vackrare skalle får man leta efter min vän! Så otroligt fint foto som sagt, profilbilden ovan. Och du är ju vacker även i verkligheten med denna nya stil. Det är så häftigt, ansiktsdragen framträder så tydligt och jag håller med Kerstin ovan; likheten med sonen är nu slående!
SvaraRaderaJa, det är verkligen fascinerande vilken betydelse håret har för identiteten, att det är en sån stor grej att inte ha något. Pratade med mina barn om detta för ett tag sedan när vi läste i Stora Varförboken om håret och att dess enda funktion faktiskt är att skydda och värma huvudet... Och ändå håller man på och fixar och trixar med detta hår!
Stor kram!
Lina
Vad kul att Bloggen är igång och så läcker och rosa! Du är ju så himla fin Annis och det kommer du att förbli oavsett hur utseendet förändras. Jag är här alldeles bredvid dig-hela tiden. Puss från Syrran
SvaraRaderaTack för alla fina kommentarer. Idag behövs mycket!
SvaraRadera