Ett år har gått!

Idag är det en fantastiskt solig och härlig dag. Jag har precis tagit en rask promenad och njutit av vårsolen. Ja, det kändes faktiskt lite som vår med solglasögonen på och allt.

Jag för en 10-årsdagbok, och i dessa dagar är det ingen rolig läsning från förra året. Kroppen reagerar instinktivt och många dagar känns tunga just nu. På tisdag, den 15, är det precis ett år sedan jag fick mitt cancerbesked. Det kändes så oerhört overkligt då, och ibland när jag tänker på det hela så känns det på ett sätt fortfarande overkligt. Jag vet inte om det är kroppens sätt att försvara sig, att hålla det ifrån sig kanske? Samtidigt som jag inte tycker att jag medvetet förtränger eller förskjuter minnena. Tvärtom känner jag numera ett lugn i att konfrontera mina demoner. Nu när jag vet att det är det enda sättet att bearbeta hela händelsen.

Och helt logiskt får jag ofta frågan nu hur jag mår och om jag mår bra nu? Det finns ett kort svar som lyder ”vissa dagar mår jag bra, andra sämre”. Men för att ge ett mer utförligt svar tänkte jag återge hur en dag i mitt liv kan se ut nu, och hur jag fortfarande påverkas av att ha haft cancer.

06.00 Vaknar efter en dålig natts sömn. Känner efter hur det känns i halsen och konstaterar att jag återigen vaknar med rejäl halsbränna! Inte kul, känner direkt en klump i magen och stress över detta. Lyfter höger arm bakåt och stretchar ut bröstmuskeln. Kan bara konstatera att det känns likadant varje morgon, ingen direkt förbättring från dag till dag. När jag ligger på rygg och för armarna upp över huvudet, som i en snöängel, kommer jag ungefär 90 grader innan det börjar streta och dra. Ger det cirka fem minuter innan jag anser mig klar.
Går upp och tar en klunk Galviscon, i hopp om att det ska lugna ner magsyraproduktionen.

8.00 Åker iväg med barnen till skolan och lämnar dem.

8.30 Till sjukgymnasten och träning där. Mitt program som jag har lagt upp tillsammans med minsjukgymnast Karin, tar ungefär två timmar att genomföra. Fokus ligger på knäet men vi har också lagt in lite överkropp med fokus på höger sida. Jag försöker få igång cirkulationen och rörligheten i hela bröst- och axelpartiet. Det är ljuvligt att träna och känna att både knäet och övriga kroppen blir starkare för varje gång. Nu har jag fått börja löpträna i små doser, vilket gläder mig enormt! Jag har gått från 2 x 2 minuter till 2 x 8 minuter. Och även om kroppen är helt slut efter de totalt cirka 17 minuterna, så gör jag det trots allt. I somras orkade jag knappt gå uppför en backe utan att bli helt utmattad. Så jag känner att jag gör framsteg och det känns så bra.

Och med tanke på att jag i höstas tog i hand på att jag ska springa Lidingöloppets 15km-lopp, tillsammans med några vänner (Adam, Cilla och Peter – jag har inte glömt!!) så känns det bra att öka på distansen!
Duschar och klär på mig, och slås av hur stel jag fortfarande är i bröstet. Det känns varje gång jag tar på eller av en tröja eller jacka.

11.30 Äter lunch hemma, kollar mailen. Försöker få tag i min handläggare på Försäkringskassan och får för femte dagen i rad beskedet ”XX är för närvarande inte i tjänst och kan inte ta emot något meddelande”. Nähä, så vart ska jag vända mig med mina frågor? Eftersom Försäkringskassan lite då och då skickar ut brev med olika innehåll så är min handläggare min trygga punkt när det gäller FK. Men nu börjar jag bli orolig att hon inte är kvar alls. Hm, känns inte bra. Just nu måste jag reda ut vad jag ska göra för att behålla min ersättning på 80 % av lönen. Efter ett års ersättning så sänks den nämligen per automatik. Men man kan få behålla den högre nivån om man är allvarligt sjuk. Men jag orkar inte börja om men någon ny person. Framför allt undrar jag varför det inte finns någon hänvisning hos min handläggare? Ett alternativt telefonnummer att ringa kanske hade varit bra? Nåja, jag orkar inte ta tag i det idag, gör ett nytt försök i morgon.

Ringer också till onkologen för att få en telefontid med min läkare. Får veta att han är pappaledig nu men att en annan läkare ska ringa mig under eftermiddagen. Jag behöver diskutera medicineringen eftersom mina slemhinnor inte alls gillar detta. Jag blir så uttorkad, vilket främst märks i rösten! Stämbanden består i princip bara av slemhinnor med en liten muskel inuti. Detta är också stressande eftersom jag dels blir begränsad när det gäller jobb. Men också det faktum att jag inte vet om detta förväntas vara övergående eller om det kommer att vara så här i fem år? Behöver klarhet!!

14.00 Dags för sånglektion med Kevin! Roligt att vara igång igen. Jag blir trött efter en knapp timme, torr i halsen och talrösten är hes. Hm, återigen konsekvens av medicin. Måste verkligen få tala med någon läkare om detta.
Blir plötsligt trött i både kropp och knopp. Det kommer från ingenstans och känns som om någon slår en klubba i huvudet på mig. Mår lite illa, vet inte varför, det kommer och går. Antagligen biverkningar från medicineringen. Sätter mig och vilar i bilen en sväng innan jag styr kosan mot skolan.
16.00 Hämtar barnen på skolan. Tar det sedan lugnt hemma. Lägger mig en stund på sängen och vilar.

17.30 Jocke kommer hem och lagar middag åt oss.
En lugn kväll sedan. Stretchar halsmusklerna som är enormt spända. Masserar axlar och rygg med mitt nyinköpta massageredskap som är helt suveränt! Man kommer åt nacke, axlar och rygg och kan verkligen trycka på triggerpunkter. En bra investering helt enkelt.

Passar på att massera mitt ödem på bröstet när jag sitter framför TV-nyheterna. Trycker och masserar och försöker få vätskan att flytta på sig. Tycker att det har blivit bättre sedan det upptäcktes och jag började massera det. Bröstet är fortfarande rätt ömt men inte lika hårt.

22.00 Gör mig klar för natten. Tar min medicin och också ett glas glutamin, som ska hjälpa mina slemhinnor är det tänkt. Vet inte om det har någon effekt, men jag har inte ätit det så länge. Jag fortsätter i alla fall för att se om det kan hjälpa.
Släcker lampan efter att ha ögnat igenom några inredningstidningar, i förhoppning att natten som kommer ska ge mig bättre sömn än den förra.

Ja, så kan det se ut en dag som jag inte jobbar på.

Så detta med att må är väldigt relativt! Jag tycker att jag mår rätt bra, i relation till hur jag har mått under året som gått. Men det vore dumt att säga att jag mår bra, om man med det att jag mår som innan jag blev sjuk. Men dit har jag långt och jag kan inte med att säga att jag inte mår bra förrän jag är helt återställd. Jag har numera en siktet inställt på två år från och med nu. Om två år hoppas jag att jag inte känner av något av operation eller strålning eller ödem eller annat som har med cancern att göra. Om två år hoppas jag vara i samma fysiska form som innan jag blev sjuk. Och med så pass lång tidsaxel så kan jag vila i nuet. ”Du kan inte springa ifrån det här”, som min sjukgymnast påpekade häromveckan. Utan det gäller att ta små steg framåt, att ge kroppen tid att bygga upp sig. Och kroppen hänger ju ihop med knoppen så om jag blir starkare fysiskt så kommer även psyket att stärkas, är min tro.

Jag känner stor begränsning i min trötthet och känsla av olust, som jag har svårt att beräkna. Den kommer över mig utan förvarning. Ibland när jag kanske kan förvänta mig det, efter en lång dag på jobbet till exempel. Men ibland när jag inte alls förväntar mig det.
Min brist på ork gör också att jag inte orkar träffa folk. Jag bokar gärna in saker för det är roligt, men får ofta avboka då jag inte orkar. Jag tror att det vore klokare att inte boka in utan låta dagsformen avgöra och vara mer spontan. Ska försöka jobba på det!

Jaha, det var dagens rapport från livet efter en cancersjukdom. Jag hoppas att det kan sprida lite ljus över de funderingar som du kan tänkas ha kring hur jag mår nuförtiden!

Ha det gott!