Ny adress = nystart!

Ännu en arbetsvecka till ända, och för min del har den varit innehållsrik. Det stora som har skett är att vi har flyttat! Jodå, äntligen har vi flyttat ur vår alldeles för lilla lägenhet, till en bra mycket större. Och det känns som ett så stort lyft för oss alla. Barnen går omkring och myser och fäller kommentarer titt och tätt om hur mysigt det är nu. För första gången i sina liv sover de nu i varsina sängar. Det är naturligtvis ovant, och dessa två första mornar har de krupit över till varandra för en stunds morgongos! Samtidigt som de boar in sig i sina egna rum och njuter av större yta och frihet att få rå om sina egna saker. Efter morgondagens besök till Ikea så kommer det att bli ännu bättre då vi förhoppningsvis kan möblera med bokhyllor och skrivbord.

För egen del så känns det som en rejäl lättnad att vara på plats. Det är, som bekant, mycket jobb med en flytt, och en viss stress med att bli klar i tid. Känslan av att aldrig bli klar utan att hela tiden packa fler och fler kartonger, var väldigt påtaglig i helgen som gick. Men slutligen så kom vi i alla fall på plats! Jag njuter av rymden och ytorna. Och av att ha ett badrum som inte luktar av cytostatika..

Idag har mamma och pappa varit här och hjälpt mig med köket. Vi har lagt hyllpapper i flertalet skåp då det låg härligt, gult, storblommigt hyllpapper där! Det tog sin lilla tid att iordningställa det och sedan organisera alla skåp, men nu är det klart och det känns fantastiskt skönt. Att få ordning på kök, kläder och badrum är vitalt för att ha en fungerande vardag. Och där är vi, i princip!

Jag har också, äntligen, fått tala med min nya onkolog. Jag tar mig tid och utrymmer att berätta om detta, som ett exempel på hur märkligt det ibland är i sjukvården, och vikten av att vara frisk för att vara sjuk. Måndag den 7 februari ringde jag till onkologen på Danderyd för att få tala med min läkare. Man får då en telefontid med sin läkare. Jag fick veta att min läkare har gått på föräldraledighet, och att jag skulle få tala med en annan läkare. Visst, även läkare måste ju kunna vara föräldralediga. Den nya läkaren skulle ringa mig på torsdagen, den 10 februari, på eftermiddagen, antagligen inte före 16.30. Jag hade på min mobil, under eftermiddagen men stängde av den kl 19.00 då jag var upptagen från och med då och resten av kvällen. Halv åtta hade jag ett missat samtal från läkaren. Han lät meddela att vi får försöka nå varandra igen. Dagen efter ringde jag med andra ord åter till Danderyd och förklarade vad som hade hänt. Att jag inte visste att han skulle ringa så sent var jag inte alls beredd på, eller hade fått upplysning om. Sköterskan lade in en ny telefontid för mig torsdagen därpå, alltså den 17 februari. Jag bad att få veta mer exakt när han skulle ringa, så att jag skulle vara säker på att vara tillgänglig. Hon hade svårt att säga exakt, men sa att han har telefontid på eftermiddagarna och ibland sitter och ringer till sent på kvällen. Helt okej, sa jag, bara jag vet. Således var jag beredd på att han skulle ringa efter 16.30, vilket var den uppgift jag fick. På torsdagen ringde han dock kl 15.30, då jag satt i ett möte och missade samtalet. Återigen lämnade han ett meddelande att vi får försöka igen. Jag trodde då att han skulle försöka igen samma dag/kväll. Men icke! Och det är detta som jag tycker är märkligt? Om jag nu har stått på hans ringlista två torsdagar i rad och vi inte har fått kontakt, varför försöker han inte igen samma dag? Jag ringer ju inte för skojs skull, vilket han borde förstå, eller? Eftersom jag står på hans lista så finns det ju tid avsatt för mig, så varför bara ringa en gång och sedan lämna det därhän? Nu började jag bli ganska irriterad, jag hade viktiga och angelägna saker att diskutera med honom, och dagarna blir till veckor! Till råga på allt var kliniken stängd på fredagen, så jag fick ingen kontakt förrän med en sköterska förrän i måndags. Nu satte hon upp mig för en telefontid på tisdagen, och då fick vi till slut kontakt.

Det hade då tagit 15 dagar från det att jag ringde till onkologen till att jag fick kontakt med min läkare! Under all kritik om du frågar mig. Under dessa 15 dagar så hinner jag stressa upp mig, sova dåligt och lägga en massa negativ energi på saker som hade kunnat undvikas om jag hade fått tala med en läkare tidigare. Tröttsamt bara.

Jag har kommit på en bra formulering på mitt tillstånd förresten. Det kom upp idag när jag talade med några och frågan om hur jag mår kom på tal. Du vet, det där om ”mår du bra nu”. ”Jag är färdigbehandlad, men inte återställd”, svarade jag, vilket sammanfattar mitt läge väldigt bra tycker jag! Jag känner mig nöjd med den formuleringen och känner att den kommer jag att använda mig av när jag ska lämna ett kortfattat svar.

Jaha, dagens blogg blev mest ett långt utlägg om rutinerna vid läkarkontakt. Kanske inte toppenkul en fredagkväll, men trots allt en scen ur mitt liv!
Jag har också haft ytterligare en bra session med min kurator och apropå ovanstående så har jag satt upp en ram för mig själv, nämligen att bara ta ett energikrävande samtal per dag. Alltså ringer jag inte till läkaren och försäkringskassan samma dag. Och det är skönt med ett ramverk. Det gäller att fördela energin och inte förbruka allt på en och samma dag.

Nu hoppas jag att Ikea, lördagen efter löning, blir en härlig och uppiggande upplevelse!

Ha det gott till nästa gång!