Aktuellt

22 december
Nu är det dags att säga hejdå. Detta är mitt sista inlägg och jag hoppas att jag inte får anledning att återuppta bloggen...

torsdag 14 juli 2011

Fokus på här och nu

Oj, vad dagarna går. Jag har så många bloggar klara i huvudet, men jag kommer mig inte för att sätta dem på pränt, och, så plötsligt har inte längre koll på vad jag hade tänkt skriva om.. Hm, ska försöka vara lite mer disciplinerad framöver. Kanske att det är någon typ av semesterkoma som har infallit?

Hursomhelst, nu är vi ute med båten och det är otroligt skönt och avkopplande. Hittills har vi haft bra segling, varierad vindstyrka och massor av sol. Badtemperaturen är minst sagt angenäm, sådär 19-20 grader. Barnen badar oräkneliga gånger per dag och själv njuter jag mest av morgondoppen.

Jag börjar alltmer anamma detta med mindfulness. Jag har insett att det inte behöver vara så komplicerat eller pretentiöst. Det handlar, om jag har förstått det hela rätt, att vara medveten om, och närvarande i nuet. Därför har jag slutat att löpträna med musik i öronen. Jag passar i stället på att lyssna, se, dofta och alltså ta in miljön runt omkring mig. Genom att på detta uppmärksamma kroppen på det som sker just nu, skapar jag ett lugn för både kropp och själ. Jag är inte helt hundra på hur det faktiskt fungerar, rent fysiologiskt, men att det har en läkande effekt tror jag stenhårt på. Men jag tar också tillfället i akt under kortare stunder, några minuter här och där att bara stanna upp och låta kroppen bara fokusera på hur det känns just nu. Och det är väldigt avkopplande att ge sig själv dessa stunder av totalt fokus på den egna kroppen. Att långsamt andas och känna igenom kroppen. Jag brukar växla mellan att fokusera på mig själv och min kropp, och att öppna mina sinnen och ta in det som är runt omkring och låta doft-, syn- och hörselintryck få vara aktiva.

Jag tycker mig märka att människan som varelse har lättare att fokusera på det som är negativ än det som är positivt. Om man inte är uppmärksam på det. Det som är positivt tar vi på något sätt för givet och därmed blir det negativa tydligare. De regniga dagarna på sommaren minns vi bättre än de soliga till exempel. På samma sätt som det är svårt att uppskatta att man är frisk innan man blir sjuk. Jag har inte funderat så jättemycket över varför jag fick cancer. Jag vet att jag inte kunde ha gjort något annorlunda för att inte drabbas. Men det är klart att jag ändå har ställt mig frågan, hur kommer det sig att just jag drabbades? Och nu när jag befinner mig på den här sidan så tänker jag att det vore kanske mer intressant att, som frisk, ställa sig frågan, hur kommer det sig att jag får leva så här frisk? Kanske att om man vänder på frågeställningen, så är det lättare att uppskatta de friska dagarna? Jag vet inte om det är så men kanske?

Jag lever också efter tesen att man inte får mer än man klarar av. Det är något som jag har kunnat luta mig mot många gånger, men särskilt under min sjukdomsperiod. I stark förvissning om att jag inte får mer än jag klarar av, så har jag tagit mig igenom den ena behandlingen efter den andra. Och kanske är det också så att syftet med att några människor drabbas är att människor runt den drabbade, ska lära sig något? Jag som icketroende tror ju inte på att Gud har ett finger med i spelet. Men jag tror att livet själv har något att berätta för mig, i och med att jag blev sjuk. Kanske att jag är en av livets alla apostlar och att mitt uppdrag är att försöka förmedla till andra hur skört livet kan vara. Och förhoppningsvis kunna förmedla vikten av att fokusera på det som verkligen är viktigt i livet. Att man tar sig en funderare på det, och sedan gör sina val utefter det man kommer fram till. Livet är både kort och oförutsägbart. Min kurator sa nyligen att ”det är bara du som kan ta ansvar för ditt liv, men du måste ta det ansvaret”. Så sant, så sant. Även om man ibland önskar att någon annan skulle ta ansvar för en, när livet känns jobbigt och frågorna svåra. Men det är också på det sättet som man växer som människa, tror jag.

Jag ska försöka återkomma mer regelbundet under sommaren. Vet inte var jag kommer att befinna mig nästa gång. Just nu ska jag gå iland och plocka blåbär, som jag har spanat av tidigare under eftermiddagen. Stora, goda och söta blåbär, det blir dagens efterrätt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar