Tid för lek och städ!

Idag blåser det upp till 14 m/s, vilket har gjort att vi ligger kvar i vår vik på Ornö. Det är rätt skönt att emellanåt bara vara och inte kolla sjökort, väder, vindar och packa oss iväg. Båten blir mer som en sommarstuga då!

Jag har under den tid som vi har varit ute återigen slagits av hur fantastiska barnen är ombord. Det är en rätt så begränsad yta vi har och det är inte så lätt att hitta utrymme för sig själv. Men de leker, leker, leker och leker lite till. Någon gång får de tråkigt men det varar inte mer än 30 minuter, förrän de hittar på något nytt att sysselsätta sig med. Vår familj ligger inte direkt i bräschen för detta med tv- eller dataspel. Vi äger inte ens ett Nintendo eller DS eller vad de nu kan heta (jag är total analfabet på området). Ibland får jag för mig att alla barn äger någon typ av handdataspel. Jag hörde några barn som träffade i en vik nyligen där den ena frågade den andra ”Vilka spel har du på Nintendo?”. Inte HAR du Nintendo, utan vilka spel har du.
Jag tror att våra barn tids nog kommer att kräva denna typ av sysselsättning, men så länge det inte behövs så kommer vi inte att ha det i vår ägo. Jag tror nämligen att en anledning till att de leker så bra, både med varandra och på egen hand, är att det inte har haft tillgång till något förutbestämt. De har inte kunnat bara trycka på en knapp och så har de att göra i ett par timmar. Jag tror att detta har borgat för att de istället har utvecklat den fria leken, den kreativa leken.

Ibland undrar jag över föräldrars inställning till sina barn kontra sin egen tid. Jag såg en pappa på tunnelbanan med ett barn i vagn, antagligen på väg till dagis, och barnet satt och tittade på en bärbar dvd i vagnen. Jag tycker att det är sorgligt att man som förälder inte vill vara mer närvarande med sina barn. De skulle kunna göra resan till något spännande och roligt tillsammans, men istället valde han en väg som han vet gör barnet tyst och tillfreds och han själv kunde ögna igenom morgontidningen.

Jag hörde barnpsykologen Malin Alvén för en tid sedan säga att ”glöm det där med kvalitetstid, barn vill ha TID med sina föräldrar”. Det vill säga, man behöver inte leka, pyssla, spela spel eller på andra sätt umgås med sina barn hela tiden. Men de vill att man finns där, i närheten. Jag har hört Alvén många gånger och känner förtroende för henne och tänker att det var kloka ord. Hon påtalade att det är okej att kolla sina mail om man måste det, eller ringa det där samtalet som behöver ringas, du är fortfarande med/nära barnen. Och det är mycket bättre än att avsätta en timme i veckan till så kallad kvalitetstid. Vad är det som säger att barnet kommer att vara sugen på att leka just den tid som du själv har planerat in som ”kvalitetstid”.

Hur hamnade jag här? Just det, barnens lek! Det är så glädjande att se dem tillsammans och jag inspireras av deras förmåga att se lekar i allt. Samtidigt som de också ger varandra eget utrymme och kan krypa upp i olika hörn av båten och läsa för sig själva.

Båtlivet gör oss gott helt enkelt, både stora och små!

Idag har vi haft en städdag ombord, både in- och utvändigt. Kapten Persson har gjort det mesta jobbet ska erkännas. Och jag kan leende tänka hur omvänt förhållandet till städning är här, jämfört med hemma. Här är det han som ser minsta fläck och som gnuggar sig svettig. Vilket gör att jag istället lutar mig tillbaka och låter honom hållas. Jag tror att han blir mest nöjd med att göra det på sitt sätt, så att det blir så bra som han har tänkt sig. Lite som jag hemma kanske?? ;-)

Blå himmel gör att jag ska sätta mig i sittbrunnen med min bok nu, i väntan på att en drink serveras mig!