Årets sista inlägg!

Nu är det dags att sätta punkt för det här året. Ett år som alltid kommer att finnas med mig på olika sätt. Jag längtar efter att lägga det bakom mig. Det känns symboliskt att byta år och därmed också vända blad, som det så populärt heter, i min egen agenda.

När året började hade jag ingen aning om vad som väntade mig. Jag åkte iväg på turné med Hattstugan och tyckte att livet flöt på bra. Bara för att i slutet av januari upptäcka den knöl som så drastiskt förändrade mitt och min familjs tillvaro.

Det känns konstigt att försöka summera året som gått, dels för att det är så komplext men också för att jag fortfarande befinner mig mitt i min resa. Det är inte över. Men oavsett det så är det befriande att lägga detta år bakom mig. Som min kära cancersyster påpekade ”en av de få positiva sakerna med detta är ju att nästa år knappast kan bli värre”. Så sant, så sant!

Förhoppningar inför det nya året då? Jo, det har jag. Jag ska försöka bibehålla insikten om att jag fortfarande är skör och att min kropp och knopp håller på att återhämta sig. Jag tänker fortsätta min fysiska rehabilitering som startade på allvar strax före jul, och det känns så bra att komma igång med kroppen. Jag tänker bära med mig att jag inte har samma energi, än så länge, som jag hade innan jag blev sjuk, och därför planera därefter när det gäller jobb och sociala åtaganden. Jag ska fortsätta att prioritera mig själv och min hälsa.

Jag hoppas att detta år innehåller mer skidåkning för både min egen, men även familjens del! Suget efter att få stå på skidor är stort och all snö på hemmaplan ger mig i alla fall goda förutsättningar att avverka både mil och fallhöjdsmeter!
Jag ser fram emot roliga musikaliska sammanhang där musiken, förut att vara mitt jobb, också får mig att må bättre.

När jag visualiserar mig själv under året som kommer, så ser jag mig själv på vandring. Jag tar ett steg i taget och varje litet steg innebär ytterligare ett steg närmare den person som jag vill vara. Full av energi, styrka, glädje och vilja.

Det är också ett år då jag fyller 40! Vilket jag känner att jag har många skäl att fira ordentligt..

Det finns naturligtvis också farhågor, i mars kommer jag att gå på mitt första återbesök. Det kommer att bli jobbigt, det är jag beredd på. Jag hoppas innerligt att jag kommer att få ett positivt besked med mig därifrån; att min kropp är fri från cancerceller.

Jag vill tacka er alla som har stöttat mig under året. Alla ni som har ringt, mailat, sms:at, skickat blommor och kort, läst min blogg, kommenterat mina inlägg, bidragit till min Rosa bandet-insamling – från mitt hjärta mitt allra varmaste tack. Tack för att ni har fått mig att känna mig mindre ensam i min kamp, tack för att ni vill läsa om mina erfarenheter av att vara cancersjuk, allt sammantaget bidrar det till min strävan att bli helt återställd.

Men tro inte att bloggen är slut bara för att året är det! Nej då, jag fortsätter, åtminstone tills jag känner att jag inte har något att tillföra längre.

Så till slut ber jag att få önska er alla ett riktigt bra 2011. Låt det bli ett år då du gör de saker som du hittills skjutit upp, ett år då du frågar dig vad som är viktigt i ditt liv och hur du vill att det ska se ut, och därefter – förverkliga dina tankar och drömmar. Det tänker i alla fall jag göra!

Stor kram och massa kärlek,
Anna