Aktuellt

22 december
Nu är det dags att säga hejdå. Detta är mitt sista inlägg och jag hoppas att jag inte får anledning att återuppta bloggen...

söndag 20 juni 2010

Dagar som går fort


Idag är det söndag och jag läser att det är fem dagar sedan jag sist skrev i bloggen. Att så pass många dagar har passerat beror nog mest på att jag har varit oerhört trött. Pärsen med all värk och illamående och ögon som bara gör ont, ja, ni kan nog mina biverkningar vid det här laget, har tagit hårt på mig den här gången. Och när jag mått lite bättre, som i slutet av veckan, så har jag passat på och jobbat, vilket är jätteroligt. Både för att jag får annat att tänka på och också för att vi i förra veckan framförallt förberedde oss för regeringens middag för kronprinsessparet i fredags. De förlade alltså middagen till Eric Ericsonhallen, haha!
Och jag måste ju bara kommentera det eftersom det var rätt häftigt. En enorm organisation både när det gällde mat och dryck och säkerhet förstås, men även transporter och vädrets makter! En fotograf från SVT stod i direktförbindelse med en metereolog som gav oss minutrapporter. Och det var tur, för det hällregnade bara 40 minuter innan gästerna skulle komma och den röda mattan var utrullad, men enligt metereologen så skulle det vara upphåll mellan klockan fem och sex, och han fick rätt! Det plaskade rätt så rejält om skorna och flera av damerna valde att gå vid sidan av mattan. Skor med öppen tå gör sig inte på en blöt matta - röd eller ej!

Vi som hörde till hallen på olika sätt, stod en bit från pressuppbådet och försökte se som om vi hade en helt vanlig dag på jobbet när alla dessa kungligheter paraderade förbi. De enda som tilltalade oss var faktiskt Victoria och Daniel som hälsade glatt och kommenterade vädret. Se där! När gästerna väl gått in så behövdes inte vi längre, så arbetsdagen var därmed slut och jag tog mig hemåt.

Och efter två ganska långa (ja, för mig i alla fall) jobbdagar så var det skönt att bara komma hem till familjen, kura upp i soffan och ta del av konserten från Konserthuset.

Och nu är jag så där evinnerligt trött igen. Vet inte om det är mening att det ska vara så här nu resten av tiden? Kanske beror en del av min trötthet på att jag inte dricker som jag ska ännu. Mina smaklökar bråkar fortfarande med mig och jag längtar så efter att njuta av att dricka ett glas kallt vatten igen. Det blev bättre några dagar tyckte jag, men idag känns det återigen sämre, hm.

Nåja, imorgon ska jag träffa en nyvunnen ck (cancerkompis) som jag skrattar mycket tillsammans med, vilket är väldigt berfriande. Hon är dessutom en sådan som läser på allt om sin sjukdom, till skillnad från mig. Så henne ska jag fråga om detta. Hon ligger dessutom snäppet före mig i behandlingar och har lite mer erfarenhet. När jag först träffade henne och började diskutera diagnoser och behandlingar så trodda jag att hon var läkare eller åtminstone syrra, men icke. Kontrollfreak, var hennes svar! Men det kan jag dra nytta av - perfekt.

På det hela taget så känns det som om jag kommit in i ett nytt skede sedan senaste behandlingen. Ett stadium av trötthet och ledsamhet som jag inte känt så påtagligt tidigare. Jag bekymrar mig inte så mycket för det, snarare reflekterar över att det är så. Det känns som om min kurator vet vad hon talar om när hon i ett ganska tidigt skede sa att man blir mer och mer sliten ju längre tiden går. Och att det kan vara svårt att se att det "bara" är två behandlingar kvar, och dessutom glädjas åt att mer än hälften är avklarade, när orken tryter och humöret sjunker. Jag förstår det bättre och bättre.

Jag ser väldigt mycket fram emot de tre veckorna i augusti då vi får ut och segla. Vi tog en tur idag vilket var härligt. Bra vindar och vi skulle nog ha revat från start, men eftersom vi inte känner båten än så visste vi inte bättre. Hursomhelst, det var skönt att komma ut, lägga oss på svaj på Nackalandet och bara softa. Hampus tog hem bragdmedaljen idag efter dagens enda dopp. Jag var inte ett dugg frestad, brr...

Men, nu orkar jag inte mer. Mår dessvärre riktigt illa idag och har hoppat över barnens simskola, trots att det är sista gången. Försöker bara ta det lugnt och ta vara på stillheten här hemma och inte bry mig alla måsten som envist pockar på min upppmärksamhet!

Ha det gott till nästa gång!

ps beklagar den usla skärpan på Vickan och Daniel, ser bättre ut i telefonen!

4 kommentarer:

  1. Att det känns sämre igen beror nog på att du varit i farten flera dagar. Fortsätt vila, strunta i alla borden och ägna dig åt dig själv.
    Stor kram!

    SvaraRadera
  2. Hej Anna!
    Tack för bloggen! Jag har följt den sedan 31 mars då jag råkade ut för en olycka där mitt ena knä gick sönder. Utan vidare jämförelser med vad du går igenom så har jag känt igen mig i så mycket fast det bara gäller ett ynka knä för min del.Långa dagar på DS, projektet "smärtlindring", illamående och sedan illamående-tabletter, ta sprutor på sig själv, bara kunna sova på rygg m m ... dina skarpa och starka skildringar av allt det här uschliga har peppat mig, så tack!
    Kommer att fortsätta följa din resa här och önskar dig fortsatt mod, såväl att vara stark och klok som svag och ledsen.
    Kram och positiva tankar skickar jag dig/
    Lena Johnson

    SvaraRadera
  3. Anna,

    jag har inte läst bloggen på så länge, och inte hört av mig heller, vi har ju varit bortresta! Usch, vad du har/har haft det jobbigt, att det skulle bli så mycket värre med smärtan nu när du såg fram emot mindre illamående med den nya cytostatikan! Jag blir så bedrövad för din o familjens skull och önskar att jag kunde göra något för att underlätta. Vore det skönt med lite distraktion från allt, om du/ni orkar ses? Jag ringer snart! Stor varm kram! Lina

    SvaraRadera
  4. Fina Anna. Ha en jättejättefin midsommar nu. Krama "kusin" och ta hand om dig. Du är i mina tankar. Kramkram Ellen

    SvaraRadera