Hej på dig som läser min blogg.
Jag vill bara säga tack för att du gör det, och också tack till dig som kommenterar. Jag har valt att inte kommenterar tillbaka på bloggen med risk för att det blir så roddigt med kommentarer fram och tillbaka. MEN jag vill berätta att jag är jätteglad för de kommentarer som kommer, både till bloggen och till min privata adress. Så tro inte att jag inte uppskattar dem bara för att jag inte svarar!
Jag vet att jag har sagt det förut, men säger det igen. Det betyder enormt mycket för mig att få allt stöd ifrån er alla, i olika former. Ibland känner jag mig så ensam på min resa, men vetskapen om att ni alla finns därute och tänker på mig ger mig kraft och ork att gå vidare.
Som avsändare av påhejande ord kanske man inte alltid vet vilken betydelse de orden har, men det vill jag att ni tar till er, att det är av stor, stor betydelse, iallafall för mig.
Så än en gång, mitt allra största och varmaste tack för att ni alla finns där för mig och stöttar mig i både ljusa och mörka stunder.
/Anna
ps Jag är också lite nyfiken på vilka som läser min blogg? Vissa dagar är det upp till 80 personer! Att det är många av mina nära och kära förstår jag, men det vore kul att veta om det någon i samma situation som jag till exempel? Kanske kan vi dela erfarenheter? Hör gärna av dig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Som Annas make och livspartner vill jag också passa på att tacka för allt stöd Anna får från er alla. Det ger Anna energi att orka lite till, det kan jag intyga. Men det hjälper även mig som ibland känner mig väldigt otillräcklig och maktlös. De dagar jag inte orkar vara stark känns det oändligt bra att veta att ni är fler därute som vill Anna väl och som gör vad ni kan för att hon ska orka igenom det här på ett så bra sätt som möjligt. Så jag håller med min vackra och älskade fru. Ert stöd, oavsett form, ÄR väldigt, väldigt viktigt för Anna och för mig! Och det gör skillnad! Det tackar jag er för av hela mitt hjärta!!! /Jocke
SvaraRaderaÅh, vilken fin familj ni är! Många och varma kramar till er alla. Cecilia
SvaraRaderaHej på dig! Jag är en av dom som läser din blogg Anna. Jag är så imponerad av din styrka och din positiva inställning. Du är en fantastisk människa och jag önskar verkligen att det fanns någonting jag eller någon annan utomstående kan göra för dig. Nu är det inte många behandlingar kvar, sen är skiten över. Jag är med dig i mina tankar!! Kram Anita
SvaraRaderaHej Anna!
SvaraRaderaJag tänker på dig varje dag!
Du är fantastisk som låter oss få läsa vad du går igenom.
Kom ihåg att du inte behöver vara stark för jämnan. Ibland måste man få vara liten, gråta och låta de viktiga personerna i ens omgivning bära en. Vilket suveränt stöd du har i din Jocke!
Många varma kramar till dig Anna från Åsa
Jag tänker också på dig varje dag och räknar ner till du får slippa de hemska behandlingarna!! Kram, Mirja
SvaraRaderaHej Anna - Henriikka här..
SvaraRadera(förläget snörvel). Vi är ju inte nära kompisar, direkt, men perifera kollegor, gamla AF:are, och har mötts i olika sammanhang de senaste åren - på provsjungning i Köpenhamn för flera år sen, och för två år sen i Solna, på Kulturskolan. Jag var gravid med mina tvillingar, och du supportade mig och peppade mig genom berättelser om dina egna erfarenheter av förlossningar mm! Jag har sett din profilbild på fejjan tidigare, och såklart tänkt att det var för en roll - så modigt, så spännande - coolt, att våga klippa av sig håret sådär, tänkte jag. Gå emot strömmen..
Och ikväll föreslog FB att vi skulle bli "kompisar", du vet, som den gör - baserat på gemensamma vänner osv- så jag gick in på din sida för att titta, och såg länken till din blogg. Nyfiken såklart, gick jag in och började läsa. Och kunde inte sluta.
Du berör dina läsare starkt. Jag känner oerhörd värme för dig och vill bara säga att jag vill (skicka, önska?) dig all värme, all styrka, all kraft och all vila för att orka ta dig igenom detta helvete du går igenom, så att du kan komma ut ur det och tillbaka snart, snart, till ditt liv, till din familj och din man som älskar dig. I sådanahär situationer känns världen så liten. Det känns som att man vill hjälpa, vill finnas till och stötta - du har givit av dig själv på ett djupt och personligt plan, vågat visa dig, och som medmänniska blir man oerhört personligt berörd. Finns det något jag kan göra, Anna? Jag går Axelsons och är snart färdig massör - vill du bli berörd? Kanske bara försiktig hand-, fot- eller ansiktsmassage om kroppen värker för mycket? Vad säger läkarna om massage?
Kanske orkar du inte, och särskilt inte släppa in andra än de allra närmaste i ditt liv just nu, men om jag kan hjälpa dig på något sätt - hör av dig. Kanske behöver din make (eller barnen?)en stunds massage? Han måste ju också ha en hel massa spänningar att bära/släppa på? Behövs jag, så finns jag. Det är vad jag kan ge för att lätta på bördan lite lite. Om du/ni vill.
On a different note fick jag mina små kottar Sixten o Elsa via akut snitt i augusti för snart två år sen. Det har varit en resa för sig, med toppar och dalar - men de är heeeelt underbara.!!!! Foton finns ju på fejjan.
Anna stor kram. Gråt, vila, kämpa, vila, ge inte upp. Ge inte upp. kom igen. KRAM.
Henriikka Gröndahl
Hej kära du!
SvaraRaderaJag läser regelbundet och tänker på dig!!!!
Ser fram emot att jobba ihop igen i framtiden :)
Megakram från Benedikte (pianist)
Hej vännen,
SvaraRaderaNaturligtvis läser jag dina fina och kloka ord. Och jag är så glad att du berättar vad du känner. Helst vill man ju ses men jag förstår att det kan vara jobbigt med så många fantastiska vänner:) Men du vet att jag finns här och tänker på dig och stöttar dig om du vill. PS, vi bor ju nära. Och har numer en helt nyinstallerad vedeldad badtunna. Ni är välkomna när ni vill att komma förbi och ta ett skönt bad. Kram Christian