Aktuellt

22 december
Nu är det dags att säga hejdå. Detta är mitt sista inlägg och jag hoppas att jag inte får anledning att återuppta bloggen...

söndag 13 juni 2010

Ny innebörd av ordet "rejält"!

Söndag morgon och smärtan i kroppen känns inte riktigt lika intensiv som igår, men finns ändå där hela tiden. Från att ha känt mig rätt okej både på torsdagen och fredagen så kom den förutspådda dippen natten till lördagen. Det var förvisso precis vad min sköterska talat om för mig och varnat mig för; att man känner sig piggare de första dagarna och sedan kommer smällen. Både hon och min läkare uttryckte det som att man med den här andra cytostatikan får "rejält" ont i kroppen. Rejält? Vad tror ni det betyder? Ja, i mitt fall handlar det om att jag hellre föder 5 barn i sträck än behöver utstå smärtan som jag hade igår. Jag sa tidigare att jag tar avd som ehlst bara jag slipper att må illa, och jag tror att jag ändå håller kvar vid det, men så här ont kunde jag inte föreställa mig att jag skulle ha. Det gör rejält ont helt enkelt. Fick igår emellanåt lätt panik av smärtan, och inte fick jag ta mer smärtstillande heller. Jag kände mig riktigt dålig, inte bara av smärta utan även frusen och enormt trött. Ringde till onkologakuten på KS som var otroligt hjälpsamma och stöttande. Hon fick mig att ta tempen vilken visade på 37,6. Och när febern drar iväg till 38 så är det bara att åka in till akuten. Om det skulle vara så att jag får en infektion i kroppen så har jag inget försvar mot den, därför måste man till sjukhus. Hursomhelst, jag fick order om att ta febern varannan timme och också vara uppmärksam på smärtnivån. Även stark smärta är anledning till att åka in och få hjälp att lindra den nämligen. Men febern sjönk framåt kvällen och smärtan var uthärdlig, så jag kunde lugnt stanna hemma.

Ja, jisses är allt jag kan säga. Det är tur att man inte vet på förhand vad som väntar en...

Inatt har jag sovit snäppet bättre och har inte haft lika ont. Nu på morgonen börjar den komma tillbaka igen men jag hoppas att det inte blir som igår, för det tär på krafterna!

Den konstiga bismaken jag har i munnen håller i sig och det är riktigt jobbigt. Inte bara att maten smakar konstigt, till och med vatten smakar direkt illa! Hur är det möjligt? Mjölk har fungerat bäst hittills så jag försöker hålla mig till det. När det gäller mat är det helt hopplöst. Men jag får ändå i mig mat om än i små mängder. Å andra sidan är jag inte heller särskilt hungrig så det går ingen nöd på mig.

Nu ringer matklockan för frukost. Jocke har bakat scones till barnens stora glädje och jag hoppas att även jag kan få i mig lite nybakat bröd!

Ärligt talat så börjar jag bli trött på alltihopa nu; smärta, illamående, noll aptit, sprutor, blablablabla.... Ska försöka göra något som ändå piggar upp mig idag. Kanske en bra film?

Ha det gott där ute och kom ihåg att rejält verkligen betyder REJÄLT!!
Icke att missbrukas :-)

3 kommentarer:

  1. En liten stund film på min FB sida rekommenderas i dessa tider. En med rubrik Dans? Akrobatik? en med Vi är alla ett. Människan är fantastisk, precis som du! :-)

    SvaraRadera
  2. Ojoj, fy så jobbigt! Hoppas söndagen varit bättre. Styrkekram!

    SvaraRadera
  3. Du är fantastisk fina Anna.
    Jag tänker så mycket dig.
    Vi hörs.
    Pussar och kramar/ Karin

    SvaraRadera